It's beautiful...

Jag vill ha en känsla som består.
Jag vill må bra när jag tycker om.
it's beautiful...

Jag vill ha den där svartvita mognaden,
färger är barndom.
Kan man låna andras tankar och
be någon ändra sig?
it's beautiful...

Den där vålnaden man har inom sig,
som skriker i magen..
Man kämpar för överlevnad men slits mellan två parter.
man fryser och gör någon rädd,
ger någon ett ultimatum och trängs bland tusen.
Vem har råd att visa brister?
Jag vill skrika och visa att jag finns,
våga och vinna.

Den där lättnaden vill jag känna över mina axlar,
kunna lägga mig raklång utan att spy ångest.
Jag vill kunna gråta av andra orsaker,
sånt som inte har med ens barndom att göra.
Färger.

Jag vill kunna hata utan att slå,
kunna motstå utan att döda.
Jag vill ringa, vara modig och erkänna.
Jag vill mista hungern helt,
ha ett problem mindre.
Jag vill ha mer energi
och lägga upp livsplaneringen bättre,
jag vill träffa de oträffade och skaka av mig
dåliga personer.
Får man straffa de ostraffade?

Jag vill fortsätta skriva långt in på nätterna,
det händer då&då.
Jag vill vända på dygnen och sluta bry mig.
Jag vill hata att gnälla och leva på luft.
Jag vill vara pank och kasta all förmögenhet i sjön.
Jag vill uppskatta barn för deras jobb,
lyckan ligger i deras natur.

Rättvisor ska skipas och lagar ska omprövas.
Livet vill vara komplicerat,
jag orkar inte ändra på det.
Humaniteten vill vara fackplacerade i stilar,
jag vill inte visa engagemang.
Bruksanvisning för livet verkar oläsbart,
jag kanske aldrig fick någon garanti.