Allt lägger sig nu.
Pusselbitar passar in.
Skorna på,
bär mig till nya kliv mot världen.
Mot höjder som kan besegras -
tror jag.
Vill jag.
Det finns mycket jag vill skriva,
berätta.
Vi lämnar det bakom mig,
från och med nu.
Famnar som kramar,
som vill uppfylla och återbygga.
Som vill förmedla en tanke.
Bättre känslor.
Försöker andas ut,
leta efter greppet till nyckeln.
Där jag ska öppna dörren,
och finna eviga lyckan.
Men nej.
Den finns inte.
Och nu vill jag låta allt flyta på,
det som brast erkände allt som var fel.
Inga försvar,
jag ska hålla mig på vägen,
styr mig bara rakt fram,
du snälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar