Kelly, Andrea, Brenda, Donna, Steve, Brandon, Dylan, David.
Det är något med gamla 90-talsserier som tilltalar mig, saker som var problem då är ingenting mot dom problem vi har idag. Sen hade dom ju skitcoola (läs: möjligen fula) frisyrer, som det där med att killar hade badat sitt hår i gele och vax, hade en ring i örat (observera: Endast EN) och tajta byxor upp till naveln. När alla tjejer blekte håret gult och tyckte det var snyggt, när man hade brunt läppstift och läppenna runt. Hade naturliga hår utan massa plattänger/locktänger (man använde papiljotter faktiskt :D) Men det bästa med dessa 90-talsdängor från produktionslandet USA är att det handlade om ett liv i Kalifornien, vid havet och stränder. Det är något jag saknar i dagens alldeles för ytliga dramaserier. Det är bara tråkigt att se när allt handlar om att vara den där framgångsrika som ska etablera sig i New York, huvudstaden av mode. Det bevisar hur materiella vi har utvecklats till att bli. Allt handlar om framgång, pengar, killar, fester, alkohol, kläder, att vara någon/något.
Därför är det så fruktansvärt skönt att slå på TV:n och se serier som Beverly Hills, där man fortfarande fokuserar på vänner och familjelivet, college och intressanta problem.
Så, tummen upp för det :)
Tummen ner för det nya Beverly Hills som nyskapades 2008, tycker bara det förstör när man gör så, använder sig av nya skådespelare och använder nyare teknik och det materiella som framhävs så.. Trist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar