jag kan inte återvända
och jag måste hålla mig borta från dina kvarter
för gator andas barndomsminnen
och gamla hopprepslekar
och hur som helst har jag nog inga
vägar förbi ändå
men jag väntar på att isen ska spricka
och att allt lägger sig
ibland ser jag liksom framför mig
hur allt en gång varit
och hur allt kunnat vara nu
och jag nekar inte att drömmarna försvann
och att du var orsaken
för jag minns hur du lovade ett förevigt
och hur vi skulle ta oss fram i livet
och vare sig det brast eller bar
fanns vi alltid för varandra
och det var den biten du svek på
och när allt saknade struktur och hållning
och du gav mig ingenting
började jag inse
vart du höll hus
och jag visste att
det var inte bara mig du svek
jag tror jag kan börja andas igen
och du har flyttat härifrån
men gatorna glömmer aldrig
och jag glömmer aldrig
hur du lärde mig allt
och hur jag saknar den du en gång varit
innan allt du blev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar