sanningens eufori

mitt olyckliga jag saknar sanningens eufori
det är nog känslan man saknar
när man fastnat bakom något eller mitt i
och när man läser lycklig sommarpoesi
eller mysig höstpoesi
fylls allting jag består av
både av saknad och smålycka
fast det är aldrig lätt att kombinera båda
men jag vet att det enklaste är att dölja & inte utsmycka
som i utstrålning ungefär

jag vaknar inte längre av värme
men inte heller hat
det är något annat
något hårt&kvavt
jag stryps av vintertäckets tyngd
men fryser utan
och ibland tar mörkret över
redan mitt på ljusa dan

jag tror inte det finns några gränser
längre