Poesi&Texter av Lilo

jag ska säga att allt det vackra
är så skört, så skört som du
jag ska balansera min tyngd på ett strå,
ett strå lika vekt som du
och jag ska gunga baklänges
tills jag faller ur tiden,
tills jag ramlar ur all misär
och jag ska gå, gå, gå
och inte vända om

jag ska säga att du kunde varit här,
att vi kunde varit fria nu
och jag skulle ältat det ofta,
så ofta att vi gled isär
men det skulle vara en bagatell,
betydelsen skulle förringas av vägen
av den tid jag glidit ur
och jag önskar du kunde ge mig
en blick, några kloka tankar
men helst skulle du sagt
' ta en annan väg,
är du snäll'