Det finns inget att förstå.

månens ljus stör min sömn
genom trasiga persienner som jag inte förmår mig att laga
vilda teorier spekulerar i vad som hänt
varför jag känner mig så långt ifrån mitt liv
och alla slut
har varit konstiga
men det här tar lika mycket som tär

ett helvete presenterar sig
och jag hör att där passar jag in perfekt
bland vilsna själar som spökar i det förflutna
det måste vara så
att jag är fruktansvärt bortkommen

det måste vara så
att jag inte alls hör hemma i denna värld