brevet jag skriver till dig
men varje ord bleknar
och mina pennor skriver enbart luft.
Försöker andas för att kunna
tänka om
men jag bryter mina egna löften
i ett löfte jag vill tillägna dig.
Jag är så nära dig
men inte nära nog
och jag kan inte balansera mellan
orken och sorgen längre.
det fina av allt är du,
(du är) min nyckel till alla låsta vägar -
det blåa i min färglösa himmel.
Jag håller mig sällan inom räckhåll
men för dig ska jag finnas överallt,
i ett liv bortsett från mitt eget
är det ditt jag vill göra lyckligt.
Av allt och alla
är du det enda, det mest betydelsefulla
och mest älskade jag har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar