Här står jag fast i ett par skor
och jag hade behövt ett regn
för att komma loss
som du kanske har förstått
vinner vi ingen tid
på att vänta
och jag saknar känslan
jag har när jag är hos dig
för inuti mig
växer ingenting längre
och alla känslor
vissnar bort från dig
jag är frusen än
och håller inte längre någon nära
för vad är meningen med det
när man bara blir sårad?
det ska verka så lätt
och det irriterar mig,
foten drar mot kanten
dit ingen får gå
och över gränsen kanske
vi äntligen kan andas
i fallande frihet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar