jag måste hitta ut

du nekar mina kalla händer
och släpper inte in mig mellan dina ord
jag står där tyst
frågandes om det här var allt vi hade

du bad mig gå hem, medveten om att jag grät
medveten om att jag inte höll
att jag aldrig blir hel
efter det här

jag hör att du låser dörren,
den du aldrig låser annars
kanske rädd att jag kommer tillbaka
kanske för att det är menat att jag inte ska se
vad du gömmer i sovrummet
vem

i kylan jag möts av
när jag lämnar ditt kvarter
går inte att andas
och jag behöver nästan vara myndig
för att få sätta mig i parken
såhär dags
men någon trygghet behöver jag inte
nej, för den för mig var du

'gå hem' sa du
och jag undrade vart
för mitt hem var hos dig, med dig
du var mitt hem

så jag drar ner min mössa långt över ögonen
blundar
och placerar mitt huvud mot frostfrusen bark
det var faktiskt ganska skönt
att sitta där i en svidande kall novembernatt
i en stad jag trodde jag tillhörde
tills du upphävde oss

någon kom fram och petade lite på mig
kanske för att upptäcka att jag inte var vid medvetande
o en halvtimme senare var jag inhägnad
omringad av personal från ambulansen
hur mår du, var bor du, vem är du
undrades
framkom aldrig
men jag hörde allt och nickade på varje fråga

"ska vi köra dig till sjukhuset?"
nej där har jag nästan blivit bosatt,
ville jag skrika
men reste mig istället på skakiga ben
som ett sätt att säga "tack, det är bra nu"
och gick några meter förbi kaoset

ur ögonvrån ser jag dig med någon annan
redan lycklig, redan kär
och när jag inte längre kände mina hjärtslag
slå
visste jag att du bar det med dig
inuti en kropp som nu tillhörde någon annan

i ett tyst skrik slängde jag mig utför
o in i gamla minnen
där vi för första gången
i denna parken tog varandras händer
som en, inte två
som ni nu, som vi då

händer som alltid förstod
som rörde vid mig på riktigt
där vi delade varje tanke
som du nu delar med någon annan

ett sånt skämt,
hur kan någon älska dig
efter allt det här
hur kan du ljuga och bättra på
lögnerna för varje gång
utan att känna skam
skuld

hur kan jag inte glömma dig
efter en natt som den här
det är svårt att glömma
en tid som vår,
hur kunde jag tro
att du av alla
var värd vartenda besvär
varför visste jag inte det då

varför ska man alltid välja fel väg
innan man lärt sig gå?