novemberpoesi
skriver hennes vackra händer
som ingen håller i hårt
någon gömmer sig bakom träden
i kastade skuggor som är hennes
kraftlösheten har greppet om henne
hon lever på ingenting
så tom, så tragisk
allt gör ont nu
varje ord hon säger blir något annat
än det hon menar
och när det är dags för att ångra
är det redan försent
hon bor i staden hon avskyr
där ingen finns över
när alla känner alla
det finns inget att hålla vid liv
inga nätter att längta
ingen hand att hålla
och allt hon finner söker tröst
hennes pessimistiska syn på saker
rasar ner över utvägen
och inga steg har vågat gå fram
hon håller sina vänner hårt i handen
när de ber henne
men hon själv blir bortglömd
där finns inga händer
tomma själar är slöseri
och världen kräver besparingar
världen kväver offer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar