allt jag är, är på låtsas.

jag har lagt så mycket tid
på ingenting
inser jag nu, såhär efteråt.
det har varit svårt för mig
att kännas verklig
när allting står så tomt.
ingenting känns på riktigt när
det bara är jag som upplever tiden,
den instängda stressen.
folk borde veta hur jag mår
men de låter mig ljuga,
som om det egentligen gör mig
lyckligare.
hur ska jag någonsin våga stå
på mina egna fötter
när värdet jag bär
gång på gång trampas på?
hur ska jag få mig själv att
inse
att jag är min egen olycka?

att allt jag är
är på låtsas.