det som blir kvar av mig

vi hittar inget bra sätt
att ljuga om vår förlust

hur vi drunknade glömmer jag inte
och gränser drogs alltför tydligt
tills inga gränser längre fanns

,, jag behöver inte lämna någonting
bakom mig
för allting följer med, fast som spår


jag har suttit ensam på tåg
längtat hem
längtat bort
saknat någon
ångrat mig
och det är alltid när jag har bestämt mig

som jag vet att det är försent

efter färden på rälsen
spricker himlen, eller kanske jag
gråt är inte ovanligt
men det är mer vanligt att jag
faller tillbaka

in i dimman
bort från omvärlden
bort från trafiken och tågen och kärleken som avtar

,, städer känner mig
de vet att det är då jag känns levande
- något att ta på
alltså känna, inte missbedöma

dina händer kanske satte spår i mig
på mig
runt mig och om mig
men det försvinner med tiden
liksom allt annat som avtar

och jag
det som blir kvar av mig
bara säckar ihop
av inga krafter kvar