jag tittar på sidan i skrivboken
som jag klistrat fast dina ord.
under tejp
i en trygghet.
jag fastnar med blicken på hjärtat
du ritat
försöker se om du menat det.
dina fingrar har hållit om mig
men det gör de inte längre
fast vi kanske överlever ändå.
min kamp om din tid
verkar vara förgäves
för du ser ingenting så uppenbart
som jag gör det till.
du ser ingenting i all den enkelhet
jag leder dig till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar