känslolöshet

i en värld
,, här



jag balanserar ostadigt
,, och faller i dina händer


de hittar lögner under min hud
,, mitt dolda gömställe dit ingen når
med teknik som tillhör det färglösa rummet



svagt hjärta - påtryckta nerver
,, remisser och vård för dold sjukdom
jag borde ta avstånd



mina brister har varat länge nu
,, ingenting gör mig stark längre och på riktigt vet jag
att det här är fel plats att slå läger på


var kärlek så enkelt
skulle jag vara förståndig nog att sluta göra mig så svår
,, men det är du
det är allt, kraven har försvunnit på mig


,, jag är ovan

tom


och jävligt rädd



,, jag har funnit mig i
olämpliga förhållanden till livet

ärrbildande skador, gift som tar min intelligens ifrån
allt
jag egentligen faktiskt aldrig kämpat för

....

det är så märkligt med tystnaden
,, hur de som lider av den berättar om mörker
stort, svart, plågsamt och kallt

,, hur vi tar omvägar för att slippa undan
men hamnar i det som det värsta handlar om



känslolösheten