ibland vill jag
slita ut mitt hjärta ur bröstet
och rista små stjärnkristaller däri
för jag kan inte vara trasig
med ett helt hjärta
det är lite som ett plåster där
huden inte blöder,
jag behöver falla ända ner
innan vägen upp
kan bli synlig
påtagligt, förmodligen redan upplagt
jag undrar hur livet skulle kännas
utan hjärtat,
om det svarta hålet
skulle synas utanpå,
om hjärtat är överskattat
eller
motbevisad falskhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar