här skrev jag en hel kärleksförklaring och sen tog orden slut när jag inte orkade känna mer.

jag skulle sitta där på bryggan
i solen
och vänta på dig
lyssna på vågorna som kanske
når mina utsträckta fötter
andas.

skulle jag ha dig bredvid
vågar jag kanske beröra din hand
viska ord, eller små sånger
kanske känna mig trygg i din närvaro
finnas.


fick jag låna din charm
vill jag kanske prova att säga något romantiskt
något om att jag håller dig fast
inom mig,
att du tagit hela mitt hjärta
jag måste
längta.


vi kan stanna på bryggan hela natten
den är så ljus, natten
invänta morgonen, solljuset
med känslor mellan händerna
med dagar, år uppmålade framför oss
(i mina tankar)
(i dina tankar)


det går att brista.
längtan kan bli för stor.
sprickan kanske för gles.
trots det lagar jag varje dag
det jag förstör.
oavsiktligt.