Poesi&Texter av Lilo

kontraster
bryter av
gränsen
svåra ord
sväljs
kvävs
kräks upp
tåg
vänder på tiden
dygnet
försvinner
utmattad
känslan av tyngd
last
utpressning
klämd
kvävd igen
tragik
konsekvens
obalans
fallen
förlorad
tappad
skrikande glas
repor
konkav
konvex
oberoende yta
tranparent splitter
skärvor, glitter
vassa vackra kristaller
speglande finess
levande perfektion
det där som man kan se hos andra
men aldrig hos mig
oblyg
blyg
svag
kraftlös
sorglig
tragisk igen
ensam, utelämnad, skrattad åt
pekad på, sedan ignorerad
levandes i en bubbla
för mig själv
död
men ändå
så levande
att jag kan känna hur
allt förstör mig
jag kan känna smärtan
och allt som gör ont
vassa knivar som hugger sig in i mitt hjärta
panik
ångest
förvrängd ilska över situationen
skuld
över mig själv
mig
mitt fel
jag står i mitt eget resultat
skuld
någon ställer mig mot väggen
trycker mig mot marken
står över mina lungor
kväver mitt tal
önskan
att få resa mig
stå upp
och leva det liv jag tappat bort
men jag ser
ingenting från marken
här nere kan enda räddningen
komma från en hjärtlig och kärleksfull hand

snälla
ge mig den handen.


[som om världen bredvid mig är vatten]