hör en pärla skena över golvet
mot fönstret
känner med fingret över knät där jag hittat ett hål i tyget
och vackra trådar skär in i huden
eller jag försöker inbilla mig det
musiken ger mig huvudvärk
kanske är det förresten vardagen
grusväg
musiken känns knastrig
tung
men ändå så befriande
svävande
det gör så brutalt ont
att ha framtiden bakom ett hinder
,,att veta att tiden jag vill ha nu
är så långt bort
och ingenting kan göra mig
lycklig
fast jag har insett att
lycklig är ett för stort begär
det gör ont
ömmar
längs kinderna
svider av gråt
och händerna bränner
av kyla
för jag ligger halvt medvetslös
på ett dåligt uppvärmt golv
med dina ord nerskrivna i taket
med mina ord fastlimmade i halsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar