samtid mot framtid.

nu förstår jag det flyende skrattet
det flyktiga svaret
och våra kopplingar

vi befinner oss i samtiden
där framtiden känns oförlåtlig
kanske förlorad

mitt andetag har fastnat i halsen
för min synpunkt kanske inte håller
omvärlden är svag och full på tomhet
men vi glömmer inte det gråtande barnet

(hoppet)




tiden ger förändring fast jag känner likadant
att vi står fast i en dold påverkan

.