all tid tillbringad
någonstans där luft inte finns
där cirklar faktiskt tar slut
och månen inte är rund
naglar skär in i huden
men ingenting gör ont,
utan luft känns allt
som bomull mot sten
det regnar inombords
benen lägger sig som fallna träd
över öppen väg
ingenting känns förlåtande längre
men jag måste
förlåta allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar