osammanhängande.

jag försöker bara hitta en gata jag aldrig gått.
en tanke jag aldrig haft, en känsla jag aldrig känt.
jag försöker bara kliva ur mitt skal, förnya mig.
Att inte fastna där jag redan är fast.
det kanske är något jag försökt få fram i allt jag skrivit.
det kanske är därför man ibland ska läsa mellan raderna,
jag undrar vem som kom på det uttrycket.
det skulle kunnat vara jag för 300 år sedan.
om jag fanns då, kanske var jag adelsdam.
eller fattiglapp.
fast jag har ju alltid varit "in between", alltså - mittemellan.
så det var jag ju förstås då också.

men så nu.
sitter jag där på en bro som ingen annan ser.
en bro som aldrig någon går över.
jag väntar på någon, kanske dig.
en sommarvind med doften av ditt hår, din ungdomliga parfym.
jag väntar på luften som ska blåsa iväg mina bubblor.
eller. ja. tvivel.
fötterna på varsin sida om räcket. varsin sida om säkerheten.
men inte är jag orolig.
jag är ju alltid mittemellan, på gränsen.
så jag har femtio procents chans att klara mig.
och du. som alltid leker med livet, som aldrig ger upp för din vilja.
jag vet att du hugger folk i ryggen, i onödan. det finns plats.
du har plats nog. man måste inte ge upp och falla tillbaka som jag, nej.
men du får plats i ditt fack, men dit vill inte jag höra.
för som jag velat mellan facken. var är min placering?
men så kom jag på en dag.
jag är min egen kategori. egentligen alla andra också.
om man inte kopierar förstås.

så kommer sommarvinden med doften av hans hår.
han som jag kallar för du ibland,
det blev två olika du i denna konstiga text.
nu har jag återgått till dig.
du med sommarvinden i ryggen som bara flyger framåt
och ger alla vad du tror dem vill ha.
du som alltid ser till att dra ner mig på rätt sida om broräcket.
där jag är hundra procents säker.
där du kan ge mig vad du tror att jag vill ha.
och så önskar jag mig.
den där bubblan att kliva in i. som jag just velat blåsa iväg.