jag sväljer en,
för att värken gror inuti mig
blir större, blir värre
mina tankar blir till massiv plågan
bildar ett hinder framför mitt mål
ett moln framför min sol
jag sväljer två,
för att värken håller i sig
blir bredare, blir tyngre
och nu kan jag känna
punkten som någon bombarderar
jag känner
vattnet i mina skor,
det tio meter långa trädet över min kropp
och betongen som sakta smälter under mig
delarna som faller isär i mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar