495

från mitt fönster
följer jag människornas och stadens rytm
ovanliga som vanliga händelser
någon snubblar, missar bussen, får utbrott på sina barn eller kysser sin pojkvän
jag kan känna mig liten här i mitt fönster där jag inte märks från gatan
jag kan råka se någon som tror att ingen ser
och jag måste skratta för ibland är jag likadan själv
men det är så enkelt att glömma alla andra
när jag fått syn på dig
det är som om staden och människorna försvinner när du tar plats
för mina ögon ser bara dig


men jag vågar aldrig möta dina ögon när vi ser varandra i parken