469

vi vilar på tomma steg
håller oss kvar under taken
tills gatorna tystnat

vi har väntat på försenade tåg,
förfrusit tårna på överfulla perronger
hungrat efter närhet som kallas värme
och ringt en vän som inte längre verkar vara
en vän

ägodelar har lossnat
men vi har
samlat ihop kraft att fortsätta,
tvivel har fastnat
och växt inom allt
grunden har kanske stabiliserats
men vi står inte fast där
plattor rör sig, vi följer
men ingen drar tåget
ingen för oss framåt

vi har sett en vind riva ner och förstöra,
som har dragit med sig allt vi
trodde var vårt

vi har gett vår hand till någon som
kanske borde förtjänat den mer