541

nästan borta
halv
nästan ingenting
sand
igenomträngande huden, trampad på
säger att jag försöker
men tror inte på någonting
inga mirakel
kanske tiden avgör
men jag hinner inte vänta
jag orkar inte kämpa
mot en felvänd magnet
som jag

i mig hugger negativa känslor
som river i min hud
jag försöker förstå varför ingen vill se mig
varför allt är fel på mig
jag sliter och drar i mitt hår och jag lägger
en mask över min fulhet så att
någon vill se
men ingenting är menat åt mig
aldrig förstår någon mig
hur allt fungerar på insidan
hur ont det gör att ingen ser och bara förväntar
kanske tror man att utan att veta
för ingen vet något om mig
och aldrig kommer någon att vilja

allt jag vill
jag önskar mig en vän.