579

tänker tillbaka på igår
knogar som svider
händer röda av evigt kliande
egentligen minns jag inte blickarna
men jag kan se dem framför mig nu
och vad tänkte hon
vad tänkte egentligen hon?

naglarna skar i huden hårt
men jag måste varit känslolös
immun mot smärta
för jag minns ingenting förrän jag såg ner
såg
trots att blicken kändes tom just då


det var egentligen livlöst på gatorna i stan
men överallt ville jag kräkas
allt kramade sönder mig
varje rörelse, varje känsla av att någon tänkte något illa om mig
varje gatsten kändes som en magnet, drogs kvar för länge
kom ingen vart
försökte sitta ner men människor ville att jag skulle gå
försökte gå någonstans men någon bad mig att sätta mig ner
kom, sitt hos mig
men jag gick och då kände jag att alla tänkte likadant om mig
resten av kvällen, tänk alla måste ju tänka som han
så jag tog en tidig buss hem
klöste, grät och rev i mina sår på händerna
varför
därför