jag är
pressad under din styrka
och kan inte ta mig härifrån
men ingenting lockar
vågar inte begära frihet
stannar kvar här, känslan av instängdhet växer
och medan tystnaden mellan oss
träder fram
gror tvivel och misstankar
en otäck rädsla
smärta
en ond handling som jag inte kan förhindra
och ingen annan heller
och jag är sådär bortglömd och liten
trots att jag tar för mycket plats
och jag är väl den där personen människor vill önska bort
jag önskar det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar