29 augusti 2010

ni som är allt





flera ansikten jag minns
dyker upp
men vi har ingenting gemensamt nu
inga känslor som vi haft finns

hösten tar sin tid,
det är den del jag står och trampar i
och luften utanför var ingen frihet
jag kan ha drömt det
att det skulle vara så,
nu har allt förlorat sin roll
jag är ur spel
och omgivningen räknas inte längre
på samma sätt

min svaghet är att hålla ihop
att försöka överleva
den nya världens krav
att klara mig igenom er
ni som är allt
och mycket mer än mig

2 kommentarer:

  1. det är så galet fint att jag vill explodera. fast jag imploderar nog snarare. wow.

    SvaraRadera
  2. fantastiskt fin blogg du har.

    SvaraRadera

_________________________________________________
Related Posts with Thumbnails

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...