dit jag går är där jag hamnar

jag tar en behövlig paus
sliter upp brev
som försöker vända upp och ner på världen
men jag förstår inte alls
vad orden vill säga mig, allt det där är ju redan sagt
och vi ser inte alls annorlunda på saker idag, som du tror
jag är kvar här för att jag vill det

jag vill se miraklet nu
känna hösten i håret nu, andas utan dig nu
se september utvecklas åt rätt håll
dit du inte krymper mig
men det var enklare förr
nu känner jag inte ens mig själv för att jag inte känner dig

vi har inte skilts åt men vi tog skilda vägar
och det är nog det jag känner av, mest
det är nog för att du i grund och botten valde att vinna
som jag valde att förlora för din skull
men det ska inte bli så igen

september har alltid stärkt mig, det är dags nu att
kanske inte vinna, men åtminstone inte förlora
det som jag har tappat har blivit kvar hos dig
och dit återvänder inte jag
nu ska jag frigöra mig själv
och låta fötterna förbruka sin styrka
för dit jag går är där jag hamnar
och det är troligt att det är där jag hör hemma