je te promets

det är som det är, tiden vill inte vända
och det går inte att tömma tankar man alltid haft
vi kan inte rädda allting
men min värld ska åtminstone aldrig få röra din

fortfarande står väskan packad
trots att jag kom hem för två månader sen
fortfarande ekar hungern
men det var aldrig planerat att fastna där
känslan av att alla mäter mig med blicken
finns där vart jag än andas

jag minns ett namn jag haft
som jag gav mig själv
liksom ett extra rum att andas i
det var som att känna frihet i ett fängelse
dålig jämförelse
vi springer ju ändå åt alla olika håll

tänk att några steg i rätt riktning tar mer kraft
än att falla tillbaka, att backa in i gamla vanor
såhär kommer jag ingenstans
men gör jag någonsin det

om våra verkligheter krockar kanske det är
min som är lite skev
och våra världar står lite redo att ta över någonting större
i höstvindar blir de svaga alltid de starka
det är så jag presenterar mig