skrivet ur vår gemensamma dagbok
vi har gått samma grusvägar om våren
och om hösten när löven virvlar runt och fastnar i håret,
och jag som ibland läste hennes tankar
vågade gissa vem hon var bakom tystnaden
för genom våra händer rinner tiden
som om världen blint såg på
våra ärr har aldrig funnits där för någon annan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar