Luften gick ur mig som en trasig ballong. Jag kvävdes av andningen som inte ville fungera. Försökte hitta tillbaka till världen. Tog tag i något, försökte hålla mig kvar. Provade att ta in luft. Kräktes. Hjärtat slog trippelslag och varje sekund trodde jag att jag skulle dö. Jag vet inte om jag andades längre. Eller ens om jag rörde på fötterna. Jag sa att jag inte kände mig ensam på ett obehagligt sätt. Att ensamhet var skönt och gjorde mig lite starkare. Att jag kunde ladda om lättare på det sättet. Jag andades försiktigt. Om jag nu ens var värd det. Att få röra luften i någon annans värld. Skillnaden mellan mig och er är insidan.
Jag har läst igenom dina texter ett par gånger nu, och den här fick mitt hjärta att dunka lite extra. Så underbar.
SvaraRaderaVi måste definitivt hitta fler som oss som klär sig i kjol, gillar Madicken och de gamla tecknade klassikerna. Min favorit var Aristocats, vilken var din?
Och gudars så mycket tack du ska ha för dina lovord. Du är en så fin människa. Kom ihåg det :*