
vi är alltid där.
formgivna av stjärnorna, månen, solen.
vi har våra udda namn, men samma smärta.
det gör ont men vi säger inget.
det som droppar på rutan är inte regn.
inte heller smält snö eller frost.
det är tårar från någon som inte lever. som inte finns.
men som är kvar. någonstans.
vi har aldrig skäl till att andas, under ytan finns ändå ingen luft.
under era måsten blir jag svag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar