hela tiden kliver jag ur min kropp. ser mig själv med dina ögon.
vrider på det du kallar sanning och velar mellan ord.
jag vill allt men orkar ingenting.
jag vill ha dig men jag vill inte vara med dig, eller så är det tvärtom.
vi lyssnar inte till samma hjärtslag längre.
vi glider isär. känner av tomrummet.
jag kanske har bestämt mig. eller så vet jag inte vad jag vill.
vi kommer aldrig någonstans såhär och jag kanske inte ens vill det.
det du känner, känner inte jag.
vi kanske kan dela på sista meningen. sista raden.
det betydde mer förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar