ord har fått beskriva mig som förstörd
då jag landat i sårbarhet
jag tänker att han vet för lite
för nu är jag fri
jag tar mig över varje känsla, klättrar i berg
andas in stjärnorna, den klara kalla natten
jag är en vanlig flicka igen
som drömmer, önskar, hoppas, längtar
jag har redan varit tillräckligt svag nu
jag tänker inte vara kvar här, vägrar stanna
livet var uthålligt som väntade på mig
under dessa två åren
men nu är jag bättre, på egen hand har jag
besegrat depressionen
allt förflutet är dött
jag vägrar underhålla lik
för när jag lägger mig i snön och vänder blicken
mot universum, stjärnorna, månen, planeterna
då vet jag att det finns något stort eller
större för mig, det oändliga väntar
från och med nu tror jag på
ödet och drömmar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar