ett hörn av igår
där världen stod still
där andetag var så tysta
så sköra och små
väntan var i dimma
en sval kyla trängande in under
huden
en kyla där andetag
aldrig var rökfria
och pulsen aldrig stabil
sprickor flyter ut i ett
oförstånd
tiden går åt till att förhindras ta slut
det som gnistrar är stjärnor
men det som dör är ljus
faller någon ihop
så är det jag
Il y a tant d'étoiles de par la vaste voûte céleste. Certaines luisent d'une vive lumière bleutée, d'autres scintillent d'un beau rouge. Chacune à une teinte, une taille, une place qui la rendent unique, irremplaçable dans ce ciel immense qui, sans elles, serait noir comme le désespoir. Tant de merveilles et tant de beauté. Mais elles seraient vaines s'il n'y avait pas tes yeux pour les contempler.
SvaraRadera