jag vet hur man flyr.

det är alltid ett offer
och någon gång ibland
en stjärna
mer som mindre
sitter vi ihopkrupna
skriver något på öm hud
ritar en stjärna, några till
en natthimmel andas in röken efter
branden
och jag andas i takt med gårdagen
jag känner allt jag måste
hur alla tankar trängs bland hjärtexplosioner
och bokstäver jag aldrig har
tid att lära mig
jag vet hur man flyr
det står still i andra änden av stan
den som flyr
möter alltid förväntan med rädsla, skräck
jag låter det tala för alla de andra
jag flyr utan att bli funnen
den andra världen tar emot mig
mättar mig på luft och
håller tillbaka ondskans andedräkt
som jagat mig
nere på jorden