mina ben samarbetar inte
vägen under mig tycks falla isär
balansen svarar inte
sextiofem slag blir trettio slag i minuten
hjärtat nästan går sönder i mitt bröst
den anda luften ska fylla mig med
kväver istället mig
tiden följer mig över gatan
jag korsar en väg som tar mig
lite längre bort från hem
men närmre någon annan
cirklar, jag vänder om i cirklar
den känsla av att ljudet inte är
i fas med synen
vittnar om att hämnden gjort sitt
dina kapitel oroar mig
den värld du sa skulle explodera
är stillastående nu
gruset i mina ögon tunnar ut
linjerna
jag ser den sista belysning som ögat når
det som lovats kan inte hållas
jag sitter så ensam utanför
väntandes
och du är inte där
inte hemma
ditt namn på tre bokstäver
ibland fem
sträcker sig över min förmåga att
hitta villkor, lösningar, mål
du sa att du aldrig hört talas om min värld
att hjärtat ska vara som sin vän
inte den som låter dig tappa färg
det som känns
är för långt ifrån för att känna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar