Θυμάμαι καλά

den döljer mina misstag likt havet döljer ditt ansikte
alltid redo med famnen
alltid gömd i en skugga som kanske inte vill förlåta
ord som finns bakom dina läppar
vill inte höra dem
låt havet skölja bort din existens
det jag försöker förtränga
och fastän jag inte vet
vem jag är
varför jag lever
eller vart jag ska
eller hamnar
eller ens frågar om
och även om jag faller isär till något jag redan var utan
så är närhet menat
vara kort
något att springa ifrån

jag lyssnar till ett språk
byggd av mental smärta
byggd på ett skärande ljud rakt in i hjärtat
och jag ställer mig sist i kön
någon säger
låt oss gå där
men jag slår mig loss från alla händer
trivs
just här
där luften når in i ett evigt slående hjärta

det är alltid en dag någon annanstans