Låt mig få känna pulsen rusa.

fingrarna vilar på en orörd gitarr, jag hittar inte rätt
ackord för att tonsätta den känslan.
De sa att de ville ha en revolution. En markerad tröst.
Jag är inte lättroad, men när du hittar mig är jag ofta svansen.
Jag förföljer luft. Står still i rörelsen. Trängs bland tusen tysta tankar.
Lever i en värld där allting görs sist. Väntar ut ödet.
Springer i motvind. Krigar mot de försvarslösa. Förlorar striden.
Vi andas ner himlen i hjärtat, för vi tror oss hitta frihet där.
Vi äger ofta det värde vi inte förtjänar. Och det vi tror oss förtjäna men inte når.
Jag vaknar klockan fyra. Egentligen tre. Vaknar till en värld som ännu inte har
snarkat färdigt och jag vill se det vackra med gatornas ensamhet.
Jag vill andas in dimman som trycker bakom hörnet.
Jag vill stå i ett tidigt sommarregn och bara känna att jag lever.
Men tiden står still. Den som sover får inte väckas. Det som lockar
är vinden. Låt mig känna den. Låt mig vara ett med den.
Låt mig få känna pulsen rusa.