fire station.

hon står alltid på samma punkt i livet. världen är i rörelse men hon har fastnat i det hon alltid trampar upp. minnena påminner om en vintermånad. det var någon dag i december. känslan, den yra. hur fingrarna började krampa ute i kylan på glasbruksgatan och alla tankarna, minnen, allt hon någonsin känt försvann i evighetssekunder. snön på marken var ett tag i ögonhöjd. omtumlande, skärande minnen nu. men något så levande har hon inte känt sen dess. försöker men förstår inte. vad hon gjorde då och vad hon gör för fel nu. tiden når inte runt hennes kropp. centimeter faller på. allting tar slut men står kvar tomt. hon flyter utan att veta hur. stegen under henne faller bort, men hon faller aldrig ner. bara flyter. hon hör röster nu, de stressar och lägger krokben. torkar inte hennes tårar. håller inte om hennes sköra liv som hon påstår är stabilt. utan att veta hur så drömmer hon likadant varje natt. ta steget. åt vilket håll du vill. bara gör något. något. alla ger henne direktiv. hon verkar opåverkad av det. innerst inne upplever hon kaos. det är känsligt nu. tiden finns inte, räcker inte till. en storm rycker och drar i kläderna. snön yr, som den där decemberkvällen. vinden flåsar henne i nacken, skrämmer. otillräckligheten, odugligheten lägger ner henne mot marken. kyler ner. försvarar inte hennes liv. någon ser men vet inte vad hon gör. skriker men vet inte om det hörs. håller om men vet inte om det hjälper. han lyfter, bär henne in. håller av, håller om henne. räddar ett liv.