struktur

idag har allt varit svårt. ord har satt sig. letat sig in och slagit rot. armar har dragit mig åt alla håll. jag har känt sug i magen. sprungit flera kilometer i motvind. hakat upp mig på en låt som borde vara någon annans omtycke. haft konstiga nattdrömmar. haft konstiga dagdrömmar. sett framför mig en man som håller mig hårt. stora, kraftiga händer som får mig bli sådär liten och trygg. världen har gungat upp och ner idag. jag har balanserat på en slags osynlig lina. varit säker på att falla av men inte veta vart jag ska hamna eller hur jag kommer dit. räknat myggbett till 23. velat vara fri, velat skriva nya kapitel. hoppa från tusen meters höjd och landa mjukt. känna mig modig och allt det där. utvecklas i livet. känna av den processen. jag har nuddat verkligheten men studsat tillbaka. funderat på vad människan består av. det vi är uppbyggda på. erfarenhet har ingen verklig kunskap. det finns ingen verklig kunskap. erfarenheten är individuell. ingen kan säga vad som på riktigt är rätt. vi får anpassa oss. jag. har känt hopp för framtiden. tänkt på saker jag ångrar men som byggt den jag är. det finns inget att ångra, världen måste få stappla framåt. borde jag försöka riva murar, eller ta vägar som redan finns planlagda? finns det mening. ska det vara menat följa planering. struktur förgör människor. att leva impulsivt men sparsamt. bör det vara något att sträva efter? kanske förhåller jag mig fel till utsidan, att jag borde hålla mig samlad och enad. men att låta kaos gå förbi, vem klarar sånt?
jag har velat så mycket idag. och medan huvudet snurrat och spinner ännu, har jag bara hunnit drömma.