gatorna ekar snart tomma

jag står i fönstret, där jag alltid lyckas fastna. jag följer livet nere på gatan, läser av människors humör och sätt att gå på. men jag dömer ingen. jag låter de få ha sin bubbla ifred. men jag tycker om att prova deras humör. om det klär mig att le. om det klär mig att vara lycklig. hösten närmar sig nu, och trots att jag nyligen bytte gardiner vill jag byta igen. men jag trivs, nu slår hela världen om till att bli bara min. gatorna ekar snart tomma och då är de fria. mina. jag längtar efter att andas ut egna små rökmoln. frosten om morgnarna som låter sådär härligt krispigt under kängorna. tänk att få stoppa ner frusna händer i tumvantar. få stoppa om sig med halsduk. och ändå är det så konstigt att jag vill stå i Venice samtidigt. men det är antingen eller. sommar här är inte sommar på riktigt, sommar där är sommar i en dröm. det kan lika gärna få vara vinter, snö och kallt här då. jag väntar på att någon ska gå förbi mitt fönster och ge mig känslan att nu är det höst. jag väntar tålmodigt, eller så tålmodigt det går. hösten är min tid. då ska jag gå ut och leva ikapp den tid sommaren aldrig fick av mig.