dimmig syn. siffror faller bort. bokens alla ord blir obegripliga. som om hela ögat drabbats av blinda fläcken. jag når inte riktigt min förmåga att ha kontroll. jag trevar mig fram. osäkerhet i allt jag berör. jag tycker om att låtsas vara på väg någonstans. att ta bestämda kliv mot okänd mark. men nu förväxlas känslor med agerande. det är inte rädslan som får mig att stå still, det är viljan. om jag inte lurar mig själv. jag ställer mig inte rakt på linjen. låter en fot passera. röra vid gränsen. men om det vore en klipphäll rakt ner, vore det att trotsa lagen? jag står ovetandes i frågan. tillhör gränsen någon? markerar den inte bara skillnaden? om jag står mellan två skillnader, berör jag då verkligen någon av dem? jag tapetserar mitt hjärta med klister. låter allt som vill fastna där. allt som går att älska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar