15 september 2011
alltid samma, aldrig förändras.
i mina ögon brinner du. du är den dagbok jag antänt och slängt ifrån mig för att se på och bränna alla band med. och det förstör mig att jag mår bra av den plågan. för jag är inte den som njuter av att hugga av benen på folk. men här spelar ingenting någon roll. jag mår bra, fast nej. men bättre. jag ser framför mig att jag är den som lämnar, jag kommer alltid vara hon som lämnar. och den känslan gör mig betryggad. att jag låter mig själv ha det valet. men jag är så mycket bättre i fantasin, fast jag vet - den får man inte leva i. där lever jag i min ljusa framtid redan nu och trivs, alltid på resande fot, alltid öppnandes nya dörrar med många val vilandes på mina axlar. jag vill flytta in i mina drömmar. jag får se världen på ett så fint sätt därigenom. när någon alarmerar och drömmen stängs av blir allt så dystert och vardagligt. på rutin. och jag minns min plats. vem jag är. vad jag gör. hur jag är. var jag står. man vill veta vad jag känner men ingenting känns. förorenad luft ventileras ner i mina lungor. månader går in i varandra. dag och natt smälter samman. förtränger utan vilje allt som känns rätt, jag kan mina vanor. jag kan det jag förtjänar, når ingen annanstans. jag låter saker rinna ut så att jag slipper ta farväl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
_________________________________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar