jag märker hur min tankar utvecklar sig till en dröm medan jag sover. jag ser allt som i en film med mig själv som huvudroll. drömmen alltså. och ena stunden är det mitt perspektiv, i andra är det som en vy från en åskådare. det är märkligt och så verkligt. hur kan man vara sig själv på samma gång som man är en åskådare utifrån? är jag en dubbelgångare av mig själv och liksom finns i två versioner, bara att den som tittar på är osynlig? hur kan människor jag aldrig någonsin träffat eller sett vara så detaljerade i drömmen, som om de faktiskt finns? drömmen inatt i korta ord: var på någon slags fest - min bästa vän stänger in mig bakom galler - jag klättrar över gallret - letar efter en gullig kille som tydligen inte ville mitt bästa - däckar - bryter ett ben och en doktor knackar på mina knän tio gånger (???) - står i en lägenhet hos en vuxen karl som tydligen ska sälja en lägenhet till mig - han kan inte stänga sin frys (behövde verkligen avfrostas - tio cm tjock is inuti) - sen säger han att det är råttor i sitt förråd som ligger bredvid köket ( alltså på källarnivå) - sen återkommer sjukhuset (och det stod brandbilar inne på akuten!!) igen med knackningar på knäet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar