jag ser tecken på varför jag nu kan de saker jag inte kunnat och varför de saker jag kunnat inte längre finns kvar i mig. jag känner blicken förflytta föremål och händerna rör ingenting. fyller en funktion som tömmer en annan. det är verkligt endast på låtsas. ljuset flyter ut över hinnan men alla färger är likadana. jag preciserar blicken men synen dimmas ner. observant hörsel nuddar kanten på drömmen. du slår sönder något som var osynligt. och som en underskrift på något bevisar tiden åldern nu.
hej, jag ville bara tacka för kommentaren. jag var helt utan tillgång till dator under hela juli. jag blir lite varm om hjärtat att någon gillar det. din blogg är förresten jättefin!
SvaraRadera