15 oktober 2011

So you can feel it the way I feel too.








varje litet steg når ett äldre andetag. ögon och öron tröttnar på allt. redan sett och hört varje del av den här känslan. jag försöker, men kan inte sätta punkt för ett egentligen färdigt kapitel. trotsen lever i mig och vill något annat. minnen sväller vid varje ledig sekund. det går inte att ha sönder något som inte går att ta på. och ändå inbillar vi oss att det går att laga något som gått sönder som egentligen inte finns. det skaver i hjärtat. det roterar likt jorden. ingenting hinner rinna av förrän nästa känsla tar över. jag måste prioritera plikten före att andas. det står inget om felsteg i min livsplan. men den gränsen har jag redan passerat. trots det kommer jag närmre. det kanske krävs felsteg och vilseledande för att komma rätt. vägen kanske inte är rak med hinder, den kanske är fram och tillbaka femton gånger. två steg vänster, tretton steg bak, fyra steg höger och fyratusen mil fram. vad vet jag, jag har aldrig ägt en kompass. och vad vet jag, jag har inte hunnit vara vuxen särskilt länge. dessutom tror jag inte på det uppenbara, för det ligger något overkligt därbakom. varför når jag inte fram. hur når jag fram? väggarna har inga dörrar. bara fönster som låter mig ana nästa steg. höstvindarna blåser på mina stjärnor. jag vill räkna dem en dag. det sägs att det är alla mina drömmar. jag skulle vilja veta vad dem betyder. överallt runt mig är kaos. kaos på mitt golv, kaos på mina hyllor. kaos på mina gator och kaos i mina nerver. det finns ingen som bryr sig. hur kan det finnas någon som bryr sig? alla människor är skapta att bara tänka överlevnad, egenvinst. hur ska man kunna vinna en egoists hjärta? tid är pengar, men tid finns ju inte. pengar finns. hur kan allt materiellt vara mer verkligt än vad allt känsloprat kan vara? varför kan man skapa något som alla måste nyttja men som bara några miljoner människor av flera miljarder mår bra av? varför skapar man inte känslor på burk. hur kan man tillverka så mycket onödigt men inte kunna skapa det som behövs. det som måste finnas.

4 kommentarer:

  1. Du skriver så vackert. Så tragiskt, men gud så magiskt.

    SvaraRadera
  2. SV ; tack så hemskt mycket. det värmer verkligen, speciellt när du skriver så fenomenalt bra.

    SvaraRadera

_________________________________________________
Related Posts with Thumbnails

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...