det kändes verkligt ett tag. glädjen. men en sekund flyter in i en annan och känslan blir förbytt. jag ställer mig trasig på startlinjen. människor förväntar sig mirakel. att jag ska vara först över mållinjen. jag krigar inombords. ställer högre krav än dom. jag vet att jag får min frihet sen. och ändå slår jag av på tempot. hamnar i kö. faller längre ner i fältet och stressar mig upp till toppen för att sen bara falla platt och ge vika för allt och alla. jag sätter allt före hälsan. orkar mer, orkar mindre. obalans. ojämnhet. jag måste jaga ikapp mitt forna jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar